Kan hundar tugga på pinnar?
En pinne kan verka som en harmlös leksak på promenaden, men torrt trä kan lätt splittras i vassa flisor. De kan skada tandköttet, gommen eller tungan, fastna mellan tänderna eller orsaka skador på själva tanden.
Risken ökar framför allt när hunden tuggar sönder pinnen eller sväljer träbitar.
Vad kan hända när hunden tuggar på en pinne?
Ett vanligt problem är träflisor. Hunden kan till exempel lägga sig ner och tugga på en torr gren med kindtänderna. När träet spricker kan en vass flisa tryckas in i tandköttet.
Till en början kanske du bara ser lite blod. Efter en stund kan hunden börja slicka sig mer än vanligt, gnugga nosen med tassen eller tugga maten på bara ena sidan.
En träbit kan också fastna mellan två tänder. Då kan den irritera tandköttet varje gång hunden öppnar och stänger munnen.
Hårda grenar kan dessutom skada tänderna. Om hunden plötsligt undviker hård mat, tappar mat ur munnen eller bara tuggar på ena sidan kan det vara klokt att kontrollera munnen. Vid misstanke om en skadad tand kan hunden behöva en tandundersökning och tandvård.
En träflisa har fastnat i tandköttet – ska du ta bort den själv?
Försök helst inte dra ut en flisa med fingrar eller pincett.
En liten träbit kan gå betydligt djupare in i vävnaden än vad som syns utifrån. Om du försöker dra ut den kan flisan gå av och lämna kvar en del under tandköttet.
Ett exempel är en tunn träflisa som sitter nära en kindtand. När ägaren försöker ta bort den reagerar hunden på smärtan och rycker till med huvudet. Flisan bryts och en del blir kvar i vävnaden. Då blir det svårare att både hitta och avlägsna hela främmande föremålet.
Samma försiktighet gäller om trä sitter fast under tungan, i gommen eller långt mellan tänderna.
Avsluta leken och låt hunden undersökas om du ser en flisa som sitter fast. Vid blödning, svullnad, tydlig smärta eller kraftig salivering är det särskilt viktigt att boka en veterinärundersökning.
Pinnar kan också orsaka skador under apportlek
Problemet uppstår inte bara när hunden ligger och tuggar.
En hund kan springa med en lång pinne i munnen och råka få ena änden mot marken. Då kan den andra änden pressas bakåt in i munnen med kraft och skada tungan, gommen eller vävnaden längre bak i munhålan.
Därför är långa och spetsiga grenar olämpliga som apportleksaker, även om hunden inte brukar tugga sönder dem.
Om hunden sväljer bitar av pinnen
Vissa hundar tuggar bara på träet och spottar ut bitarna. Andra sväljer dem.
En liten bit kan ibland passera genom mag-tarmkanalen utan att ge några tydliga symtom. Större eller vassa träbitar kan däremot orsaka skador eller fastna.
Håll extra uppsikt över hunden om den har svalt trä. Var uppmärksam på:
- upprepade kräkningar;
- minskad aptit;
- tydlig trötthet;
- buksmärta;
- problem med avföringen;
- kraftig salivering;
- svårigheter att svälja.
Om hunden har svalt en större eller vass träbit bör du kontakta veterinär för rådgivning. Försök inte framkalla kräkning på egen hand.
Så märker du om hunden har skadat munnen
Alla skador syns inte direkt efter promenaden. Ibland märks problemet först när hunden ska äta.
Kontrollera munnen om hunden:
- tuggar bara på ena sidan;
- tappar foder ur munnen;
- plötsligt undviker hårda godbitar;
- gnuggar nosen med tassen;
- slickar sig ovanligt mycket;
- saliverar mer än vanligt;
- har blod på tandköttet eller på leksaken.
Ser du en trasig tand, ett djupt sår eller ett främmande föremål i munnen bör undersökningen inte vänta.
Vad kan du ge hunden i stället för en pinne?
Vid apportlek är det säkrare att använda en leksak i rätt storlek som hunden inte kan svälja.
För hundar som gärna tuggar är det också viktigt att välja material som inte splittras i vassa delar och som inte är alltför hårda för tänderna. I vår guide om säkra tuggleksaker för hund går vi igenom vad som är bra att tänka på.
Om hunden brukar plocka upp pinnar under promenaden kan du ta med en egen leksak och erbjuda den innan hunden hinner börja tugga på en gren. På så sätt minskar risken för skador på tänder, tandkött och munhåla utan att hunden behöver avstå från lek och aktivitet.